— Highland —

Aberfeldy

Destilleriets ägare, Dewar´s, har fem destillerier under sina vingar men det är bara Aberfeldy som de har satsat på när det gäller försäljning av single malt. De övriga fyra fungerar i stort sett bara för produktion av malt whisky till bl a Dewar´s White Label - en av världens mest populära blended whiskies (faktiskt nummer ett på den amerikanska marknaden)! Aberfeldy har ett påkostat besökscenter som heter Dewar´s World of Whiskies och destilleriet ligger vackert i Perthshire i södra delen av Highlands. På marknaden finns en 12- och 21-åring men på senare tid har ägarna också släppt ett antal single casks.

Ardmore

I östra Highlands, bara en dryg halvtimmes bilfärd från Aberdeen, ligger detta stora (5 miljoner liter per år) destilleri ägt av Beam som också står bakom Teacher´s blended Scotch - en av världens tio mest sålda blended whiskies. Ardmores uppgift har sedan drygt hundra år tillbaka varit att producera single malt för denna blend men för fyra år sedan bestämde man sig för att ge Ardmore en plats som single malt också. Det speciella med Ardmore single malt är att den alltid varit lite rökig, något som idag inte är speciellt vanligt för denna del av Skottland. Till absolut största delen fylls spriten på gamla bourbonfat. Den vanligaste officiella buteljeringen är Traditional som består av fat som har legat mellan sex och 13 år.

Balblair

Från att ha varit en ganska okänd single malt har Balblair hamnat på kartan, inte minst i Sverige. Ändringen kom 2007 när man gjorde om hela sortimentet och bestämde sig för att lämna det traditionella sättet att ange en viss ålder (12 eller 21 år) på etiketten och började lansera vintages istället. Sedan dess har ett antal årgångar från 1975 till 2000 släppts. Normalt sett är Balblair orökt och lagras på en blandning av bourbon och sherryfat. Sedan 2011 har man även börjat destillera en kraftigt rökig variant under några veckor per år men det dröjer innan vi får se den på marknaden.

Ben Nevis

Ett av ganska få destillerier i västra Highlands. Ligger i Fort William vid foten av berget Ben Nevis och får även sitt processvatten från bergets sluttningar. Ägs sedan drygt 20 år tillbaka av japanska Nikka Whisky och största delen av produktionen skeppas till Japan för att bli en del av deras blends, framförallt Nikka Black. Ägarna har inte investerat särskilt mycket i destilleriet under senare år och det är nu ganska slitet. Ben Nevis är ett av ytterst få (kanske det enda) skotska destillerier som fortfarande använder sig av bryggerijäst för jäsningen.

Blair Athol

En handfull destillerier är vad skottarna kallar "spiritual homes" för den blended whisky som deras single malt ingår i. För Blair Athols del är det Bells som är den utan jämförelse mest sålda whiskyn i Storbritannien. Blair Athol är ett av Skottlands äldsta destillerier och vid ett besök på destilleriet slås man av hur mycket det handlar om Bells trots att Blair Athol single malt är ganska lätt att få tag på som en 12-åring. Destilleriet ligger strategiskt placerat i byn Pitlochry längs den väl trafikerade A9 mellan Perth och Inverness. Närmsta granne är Edradour - ett av Skottlands minsta (och mest välbesökta) destillerier.

Clynelish

Detta destilleri har både en gammal och en ny historia. Nuvarande destilleri byggdes så sent som 1967 men namnet användes också för ett äldre destilleri (från 1819) som ligger på samma plats. När det nya Clynelish byggdes, bytte man namn på det gamla till Brora som kördes parallellt med det nya till 1983 då det stängdes för gott. Det finns bara två ordinarie buteljeringar av Clynelish - en 14-åring och en Distillers Edition - och märket säljer bara cirka 100,000 flaskor per år. Resten går till olika blended whiskies. Destilleriet ligger lite offside (nästnordligaste på det skotska fastlandet) men har ett besökscenter och är väl värt en resa.

Dalmore

En klassisk whisky som tack vare legendariske Master Blendern Richard Patterson idag har ett mycket gott rykte. Det finns ett antal officiella buteljeringar som är överkomliga i pris (t ex 12, 15 och 18 år samt Gran Reserva) men det är främst för sina extremt dyra specialutgåvor som Dalmore hamnat i rampljuset under senare år. Flera av dessa har haft en ansenlig ålder mellan 50 och 64 år där den dyraste, Trinitas (bara tre flaskor producerades), såldes för 100,000 pund per styck! Sommaren 2011 öppnade man ett nyrenoverat och mycket påkostat besökscenter och en rundvandring på destilleriet rekommenderas, inte minst för deras pannrum som består av en unik samling pannor med flera specialfunktioner.

Dalwhinnie

Om man kör den stora A9 från Perth till Inverness, ser man ungefär halvvägs på vänster hand detta vackra vitskimrande destilleri med två pagodtak. Det valdes ut av ägarna, Diageo, 1987 att representera The Highlands i deras samling Six Classic Malts. Deras single malt (framförallt 15-åringen) sålde nästan 1 miljon flaskor 2010 men whiskyn är också en viktig beståndsdel i Buchanan blended whisky - en storsäljare på den sydamerikanska marknaden. Ansågs länge vara det högst belägna destilleriet i Skottland men nya mätningar visar att Dalwhinnie är tvåa efter Braeval.

Deanston

En single malt som i många år levt ett mycket anonymt liv. De senaste två åren har ägarna, Burn Stewart Distillers (som också äger Tobermory och Bunnahabhain) försökt ändra på det genom en ny version av sin 12-åring och en helt ny whisky lagrad på Virgin Oak (som alltså inte innehållit någon sprit innan). Under 2012 kommer även en Organic Deanston att lanseras. Destilleriet ligger ett par mil nordväst om Stirling utan andra destillerier i den absoluta närheten men ägarna hoppas ändå locka dit turister genom ett helt nytt besökscenter. Deanston är det enda destilleriet i Skottland som är helt självförsörjande när det gäller energi tack vare stora turbiner och läget vid River Teith.

Edradour

Under lång tid var detta destilleri, beläget i Perthshire, Skottlands minsta men ett par nybyggda destillerier (Daftmill och Abhainn Dearg) är idag ännu mindre. Trots det är produktionen inte mer än 90,000 liter per år. Edradour är oerhört pittoreskt och detta kombinerat med läget gör det till Skottlands tredje mest besökta destilleri. Ursprungligen var Edradour en orökt whisky men sedan ett antal år tillbaka består en del av produktionen av den rökiga Ballechin som oftast lanseras med någon form av wood finish. Ägare är Signatory, en oberoende buteljerare som årligen släpper ett hundratal single malts från andra destillerier.

Fettercairn

I östra Highlands finns inte många destillerier kvar men Fettercairn är ett av dem. Whiskyn (som tidigare kallades Old Fettercairn) hade under många år ett ganska dåligt rykte men ägarna, Whyte & Mackay, började försöka ändra på det 2009. Det årets lanserades tre single malts i åldern 24 till 40 år och året efter kom en ny standardutgåva i form av Fettercairn Fior. Till skillnad från tidigare ingår nu en lite del rökig malt i deras whisky. En speciell teknik används vid Fettercairn där man låter kallt vatten rinna längs utsidan av spritpannorna, något som ökar det man kallar reflux (spritångorna går ner igen i pannan för att åter destilleras).

Glen Garioch

Om man landar i Aberdeen och kör västerut för att komma till Speyside med alla dess destillerier är Glen Garioch det första man stöter på. Det är ett av de få destillerier som man fortfarande kan hitta mitt inne i ett samhälle, i detta fallet Oldmeldrum. Under många år var Glen Garioch ett ganska förbisett destilleri och ägarna koncentrerade sig mer på de två andra i gruppen - Bowmore och Auchentoshan. Med början 2009 gjorde man dock en översyn av sortimentet och ett antal nya buteljeringar såg dagens ljus, inte minst ett antal vintages. Om man har möjlighet att komma över en Glen Garioch destillerad innan 1994 märker man att den är betydligt mer rökig än dagens helt orökta single malt.

Glen Ord

Några mil väster om Inverness ligger Glen Ord, ett av Diageos större destillerier, som fram till 2006 sålde i blygsamma volymer. Det som hände sedan är en exempellös utveckling. Från några 1000 sålda flaskor per år har man gått till 1,3 miljoner flaskor 2010. Whiskyn döptes om till Singleton of Glen Ord (samma familj som Singleton of Glendullan och Dufftown) och man bestämde sig för att lansera den exklusivt i Taiwan. Den finns nu även i andra länder i Fjärran Östern (och på destilleriet!) men det är den till synes omättliga marknaden i Taiwan som fortfarande driver framgången. Sedan den första 12-åringen introducerades har man lanserat även äldre versioner (15, 18, 32 och 35 år).

Glencadam

Angus Dundee Distillers, som förutom Glencadam även äger Tomintoul, bygger sin affärsidé på att göra whisky på beställning och många av deras största kunder finns i Fjärran Östern. Åtskilliga av dessa sorter är ganska enkla och har sällan lagrats i mer än 3 år. Men på senare år har de ansträngt sig när det gäller lanseringen av single malt från sina båda destillerier. Bara från Glencadam har det kommit åtta nya produkter de senaste fyra åren där en 10-åring och en 15-åring utgör basen. På samma plats som destilleriet ligger en stor blandningsanläggning med kapacitet för 4 miljoner liter whisky per år.

Glengoyne

Ett mycket vackert destilleri med den unika placeringen att destilleribyggnaden ligger i the Highlands medan lagerhusen på andra sidan vägen ligger i the Lowlands. Destilleriet ägs av oberoende buteljeraren Ian Macleod Distillers som har många andra produkter i sitt sortiment och inte bara whisky. Glengoynes besökscenter med många olika visningar att välja bland är definitivt värt en resa. Mycket av Glengoynes karaktär kommer från en exceptionellt långsam destillation som ger en mjuk och komplex whisky. Bassortimentet sträcker sig från 12 till 21 år kryddat med återkommande lanseringar av single casks och vintages.

Glenmorangie

Webbsida:
 www.glenmorangie.com

Mer än något annat destilleri har Glenmorangie blivit förknippat med introduktionen av wood finishes som satte fart under mitten av 90-talet. Glenmorangie var också bland de första som, på initiativ av deras Whisky Creator Bill Lumsden, köpte upp egna ekskogar i USA för att få fullständig kontroll på hur faten för lagring producerades. Glenmorangie single malt har i många år varit skottarnas egen favoritmalt och bassortimentet består av 10, 18 och 25 år samt tre stycken wood finishes (port, sherry och sauternes). Dessutom har de de senaste fem åren släppt ett antal mycket innovativa specialbuteljeringar, t ex Astar, Signet, Sonnalta (lättast att hitta och mest överkomlig i pris), Pride och Artein.

Glenturret

Ett av de minsta destillerierna i Skottland men samtidigt det näst mest besökta (90,000 per år). Anledningen är att ägarna 2002 bestämde att här skulle man bygga The Famous Grouse Experience - ett center för en av världens mest sålda blended whiskies. Glenturret single malts del i Famous Grouse är försvinnande liten men med destilleriets centrala läge i det lättillgängliga och välbesökta Perthshire (som en gång i tiden hade 70 destillerier) var detta ett bra val för ett besökscenter. Drygt 150,000 liter är hela den årliga tillverkningen och den enda tillgängliga officiella buteljeringen är en 10-åring.

Knockdhu

Whiskyn från detta destilleri i de östra utkanterna av Speyside kallas anCnoc sedan 1993 för att undvika sammanblandning med whiskyn från Knockando. Från att ha varit ganska anonym har anCnoc blivit mer och mer uppmärksammad, inte minst i Sverige. Ägs av Inver House som också äger bland annat Balblair och Old Pulteney. Företaget producerar stora mängder blended whisky och har ett behov av en viss del rökig whisky för detta. Därför är cirka 25% av Knockdhus produktion sedan några år medium rökig. Basutbudet av anCnoc är en 12 och en 16-åring som kompletteras med återkommande vintages.

Loch Lomond

Förmodligen det mest unika destilleriet i Skottland - inte så mycket för whiskyn som det producerar som för utrustningen. Här finns en mängd olika pannor; två traditionella pot stills, fyra kopparpannor där svanhalsarna är utbytta mot cylindrar med spjäll som kan regleras beroende på vilken typ av whisky man vill ha, en Coffey still som vanligtvis används för grain whisky men här producerar malt whisky samt ett komplett destilleri för produktion av grain whisky till blends. Totalt producerar Loch Lomond 4 miljoner liter malt whisky och 18 miljoner liter grain whisky under ett år och sortimentet är lika brett och varierat som utrustningen med allt från mjuk whisky till kraftigt rökig.

Macduff

Strax utanför Banff, vid Moray Firths kust, ligger detta destilleri som ägarna, Dewars, framförallt använder för sin blend William Lawson. Den är inte speciellt känd i Sverige men mycket populär i Frankrike. När ägarna buteljerar whiskyn som single malt har de egendomligt nog valt att använda namnet Glen Deveron. En flaska från en oberoende buteljerare har däremot alltid Macduff på etiketten. Destilleriet är utrustat med fem pannor där fyra av dem har kondensrör (lyne arms) som är böjda på ett egendomligt sätt för att de ska få plats. Vanligaste buteljeringen är en 10-åring men en 15-åring går också att få tag på.

Oban

Ett av Diageos minsta destillerier och det enda där 100% av produktionen används som single malt. Destilleriet ligger mitt i staden med samma namn på Skottlands västkust. Oban single malt lanserades tillsammans med ytterligare fem som Classic Malt av ägarna 1988. Årligen säljs cirka 800,000 flaskor och inte minst amerikanerna har länge varit förtjusta i detta märke. En detalj som påverkar Obans karaktär är jäsningstiden som är ovanligt lång, minst 110 timmar. Förutom en 14-åring finns även en Distillers Edition med en fino sherryfinish. Destilleriet ståtar med ett av Diageos finaste besökscenter och är definitivt värt en resa.

Pulteney

Detta är det nordligaste skotska destilleriet om man räknar fastlandet. Highland Park och Scapa på Orkneyöarna ligger naturligtvis längre norrut. Pulteney, som ligger i fiskestaden Wick, ägs av Inver House och är deras storsäljare tillsammans med Speyburn. Med bara ett par pannor är kapaciteten ganska liten, bara 1.4 miljoner liter producerades under 2010. Av dessa såldes cirka 40% till andra företag i branschen. Bassortimentet består av 12, 17 och 21 år men även 30 och 40-årig single malt har släppts i begränsade upplagor. Dessutom finns två speciella duty freeversioner sedan 2010 - WK499 Isabella Fortuna och uppföljaren WK209 Good Hope - båda döpta efter lokala båtar.

Roseisle

Diageos jättedestilleri strax väster om Elgin stod klart 2009 och var redan då ett stort samtalsämne bland whiskyentusiaster. Många fruktade att detta megadestilleri skulle innebära nedläggning av ett antal mindre destillerier men detta har ännu inte blivit effekten. Diageos skäl för att bygga Roseisle var den kraftigt ökade efterfrågan på företagets olika blended whiskies (inte minst Johnnie Walker) och för att klara av den behövdes stora mängder malt whisky. Destilleriet är utrustat med 14 kopparpannor och de första åren har man koncentrerat sig på att producera två varianter av malt whisky - lätt Speyside och kraftig Speyside - men det finns planer för att också producera rökig whisky.

Royal Brackla

Det finns bara två aktiva destillerier i Skottland som har rätt att använda Royal i sitt destillerinamn (det andra är Royal Lochnagar). För Royal Bracklas del gavs tillståndet redan 1835 av King William IV. En längre tid nu har ägarna bara släppt en 10-årig single malt från destilleriet (ibland kan man även hitta en 25-åring). Under 2012 firar Royal Brackla sitt 200-årsjubileum och Dewars har redan annonserat att minst en ny version av whiskyn då kommer att lanseras. Destilleriet, som ligger mellan Nairn och Inverness, är Dewars största och körde under 2010 för full kapacitet vilket innebär 4 miljoner liter.

Royal Lochnagar

Ett av två destillerier i Skottland som har rätt att använda Royal i sitt destillerinamn (Royal Brackla är det andra). Detta är Diageos minsta destilleri och ligger mycket vackert med Royal Deeside och berget Lochnagar i söder och drottningens sommarslott Balmoral bara ett stenkast norrut. Produktionen utförs väldigt traditionellt och man använder bland annat worm tubs för att kondensera spritångorna. Den lilla produktionen till trots, används en del av whiskyn i de mer exklusiva varianterna av Johnnie Walker, t ex Blue Label. Resten buteljeras som single malt, en 12-åring, en Distillers Edition och den mer exklusiva Selected Reserve.

Teaninich

Ett ganska okänt destilleri som ligger i ett industriområde i Alness (samma stad där Dalmore ligger). Under 1970-talet var Teaninich ett av Skottlands största destillerier och även idag är det stort med drygt 4 miljoner liter per år. Teaninich har en unik metod för mäskning där de använder ett filter istället för den traditionella mäsktunnan. Detta är en metod som ofta används på bryggerier men Teaninich är det enda skotska destilleriet som praktiserar den. Enda officiella buteljeringen är en 10-åring, resten går till blended whiskies.

Tomatin

En gång i tiden (1975-80) var detta Skottlands största destilleri med inte mindre än 23 pannor och en kapacitet på 12 miljoner liter. Idag finns bara 12 pannor kvar och produktionen under 2011 var 1,7 miljoner liter. De japanska ägarna visade ganska litet intresse under många år för att lansera single malts från destilleriet. Detta har ändrats de senaste åren och Tomatin har blivit en single malt som man pratar om. Sortimentet är ganska stort - 12, 15, 18 och 30 år som dessutom kompletteras med begränsade utgåvor av single casks och wood finishes. Senaste specialutgåvan, Tomatin Decades, kom hösten 2011 och innehöll whisky från de senaste 5 decennierna.

Tullibardine

Destilleriet stängdes 1994 men öppnades igen 2003 av nya ägare. I slutet av 2011 annonserades ytterligare ett ägarbyte när ett franskt familjeföretag, Maison Michel Picard, tog över. Förutom vin finns sedan tidigare whisky i de nya ägarnas sortiment i form av en blend med namn Highland Queen som i flera år innehållit Tullibardine single malt. Under 2011 körde destilleriet för full kapacitet (2,7 miljoner liter) medan försäljningen varit betydligt mer blygsam (ca 15,000 flaskor). I anslutning till destilleriet finns ett kombinerat besöks- och köpcenter som årligen drar över 100,000 besökare. Sortimentet består till största delen av olika vintages (framförallt 1988 och 1993) men sedan 2009 finns också Aged Oak, en version utan åldersbeteckning.