— Islay —

Ardbeg

En kultwhisky med många hängivna (för att uttrycka det milt) anhängare. Ligger grupperat tillsammans med Lagavulin och Laphroaig på södra delen av Islay. Under 1990-talet missköttes destilleriet av dåvarande ägarna och dess öde tycktes vara beseglat tills det köptes av Glenmorangie och fick nytt liv. En kraftigt rökig whisky men till skillnad från närmsta grannarna finns här en rejäl dos av fruktighet också som kommer från Ardbegs speciella destilleringsteknik med en purifier kopplad till spritpannan. Många anser att 1974 är en brytningspunkt i Ardbegs historia där de tidigare årgångarna var betydligt rökigare än dagens. Försök med mindre rökig Ardbeg har gjorts på senare tid (t ex Blasda) men konsumenterna tycks föredra "klassisk" Ardbeg.

Bowmore

Bowmore är åtta på listan över världens mest sålda single malts men bara tvåa på Islay efter Laphroaig. Det handlar alltså om rökig whisky men inte på samma nivå som Laphroaig, Lagavulin och Ardbeg. Bowmores sortiment är stort, minst 10 olika buteljeringar i sitt standardsortiment varav hälften är reserverade för Duty Free, en marknad som ägarna satsar stort på. Dessutom släpps då och då extremt dyra specialbuteljeringar som t ex de tre Black, Gold och White Bowmore från slutet av 2000-talet. Så mycket som 40% av det korn de behöver för produktionen mältas på plats.

Bruichladdich

Destilleriet som älskar att se sig själva som whiskybranschens bad boy, inte minst tack vare ägaren Mark Reynier som alltid gjort sig känd för att gå sina egna vägar och deklarera vad han tycker om alla andra i branschen. Producerade oregelbundet under 1980- och 90-talen men sedan Reynier tog över 2000 har det varit i bruk utan avbrott. Ett stort antal nya buteljeringar lanseras varje år och man delar in sortimentet i tre varianter; Bruichladdich som är lätt rökig, Port Charlotte som är medelrökig och Octomore som är kraftigt rökig. Ägarna har dessutom tankar på att starta ytterligare ett destilleri strax intill men de planerna ligger för närvarande på is.

Bunnahabhain

I stort sett utan undantag har destillerierna på Islay gjort sig kända för rökig whisky men Bunnahabhain är den som avviker. Visserligen destilleras ungefär 200,000 liter rökig whisky per år men det är som "the unpeated Islay" Bunnahabhain har gjort sig känd. Bunnahabhain single malt säljer inte särskilt mycket men whiskyn är en väsentlig del i en blend med namnet Black Bottle och som lanserades första gången redan 1879. Bassortimentet av single malt är 12, 18 och 25 år men om man vill testa den rökiga varianten ska man leta efter de versioner som heter Toiteach eller Cruach-Mhòna.

Caol Ila

Ligger granne med Bunnahabhain på nordöstra delen av Islay. Detta är öns utan jämförelse största destilleri. Efter utbyggnader 2011 kan destilleriet nu producera 6,5 miljoner liter sprit per år. För ägarna, Diageo, är detta ett av deras viktigaste destillerier eftersom det förser dem med en stor del av den rökiga whisky de behöver som ingrediens i bl a Johnnie Walker (världens mest sålda skotska whisky). Men trots detta släpper man en del även som single malt och sortimentet består idag av fem varianter från 12 till 25 år. Destilleriet tar emot besökare och då ska man passa på att njuta av den fantastiska utsikten från pannrummet över Sound of Islay bort mot intilliggande Isle of Jura.

Kilchoman

Det senaste destilleriet på Islay, byggt 2002 på den västliga delen av ön. Kilchoman är ett typiskt "farmhouse" destilleri med en produktion kring 100,000 liter per år. En stor del av kornet mältas på destilleriet och karaktären är alltid rökig. Ungefär 80% av whiskyn mognar på bourbonfat och resten på sherryfat. Deras första whisky var en treåring 2009 som följdes av ytterligare ett antal. Under 2011 lanserades den första versionen som var gjord till 100% av eget korn under namnet Kilchoman 100% Islay och våren 2012 lanserades Machir Bay som kommer att bli destilleriets standardbuteljering framöver. Grundare och ägare är Anthony Wills som har ett långt förflutet i både vin- och whiskybranschen.

Lagavulin

Av många ansedd som den rökigaste whiskyn från Skottland. När denna smak slog igenom under 90-talet, var det Lagavulin som sålde mest men destilleriet har sedan dess passerats av både Laphroaig och Ardbeg. Lagavulin ligger mellan Ardbeg och Laphroaig på södra delen av Islay och tillsammans kallas de The Kildalton Three. Nästan all whisky lagras på bourbonfat med undantag för The Distillers Edition som får en finish på PX sherry fat. Den mest populära versionen av Lagavulin är 16-åringen men varje år släpps en ny version av en 12-årig cask strength och undantagsvis dyker betydligt äldre versioner upp

Laphroaig

Sedan 10 år tillbaka den mest sålda av alla single malts från Islay och en av de mest rökiga. Ett av få destillerier som fortfarande golvmältar en del av kornet (ca 15% av årsbehovet) men detta blandas alltid med inköpt malt innan destillation. Whiskyn har många trogna fans vilket visat sig i form av deras vänförening, Friends of Laphroaig, med inte mindre än 430,000 medlemmar från mer än 150 länder. Bassortimentet består av fem versioner; 10-åringen, en 10-årig cask strength, Quarter Cask (som har fått mogna på betydligt mindre fat än vanligt), 18-åringen samt en 25-åring. Har amerikanska ägare sedan 2005 i form av Beam Spirits som också äger Ardmore.