— Speyside —

Aberlour

Med undantag för en liten dip under 2009 har försäljningen av Aberlour ökat stadigt år för år de senaste decennierna och ligger idag på sjätte plats bland världens mest sålda single malts. I Frankrike är den till och med nummer ett. För Aberlour handlar det till största delen om lagring på sherryfat, inte minst när det gäller specialvarianten a´bunadh som löpande släpps i nya versioner. Om man vill besöka ett destilleri är Aberlour ett bra val med många turer på olika nivåer att välja bland. Destilleriet ligger bra till i utkanten av byn Aberlour mitt i hjärtat av Speyside.

Allt-a-bhainne

Definitivt ett av de minst kända destillerierna i Skottland och ägarna, Chivas Brothers, har aldrig släppt en officiell buteljering från Allt-a-bhainne. Byggdes på 1970-talet, ungefär samtidigt som systerdestilleriet Braeval, för att bli en modern produktionsanläggning för malt whisky som skulle ingå i blends. Inte det mest charmiga destilleriet som finns men läget är fantastiskt bara 15 minuters bilfärd från Glenlivet i en mycket vacker del av the Highlands. Var stängt några år under 2000-talet men öppnades igen i takt med att efterfrågan på skotsk whisky sköt i höjden. Sedan något år tillbaka består hälften av produktionen av en lätt rökig whisky.

Auchroisk

Det första som slår en när man besöker destilleriet är de till synes omotiverat många lagerhusen för ett destilleri som "bara" producerar knappt fyra miljoner liter per år. Anledningen är att Diageo använder sig av Auchroisk som en "hub" för att lagra whisky från flera av sina andra destillerier som sedan ska användas till bl a Johnnie Walker och J&B blended whiskies. Destilleriet har ett mycket vackert pannrum men tyvärr tar man inte emot besökare. Den enda officiella buteljeringen är en 10-åring som tidigare gick under namnet Singleton eftersom destilleriets namn ansågs omöjligt att uttala. Det finns många varianter på uttalet men athrusk är kanske vanligast.

Aultmore

Ett av Dewars "okända" destillerier. En 12-åring produceras av ägarna - annars går det mesta till blended whiskies. Ligger i Speyside och syns tydligt från A96 när man kör mot Keith men tar tyvärr inte emot besökare. Under 1970- och 80-talen var Aultmore en av föregångarna när det gällde att ta hand om restprodukterna från whiskyframställning. En stor anläggning byggdes för att förvandla drav och gröpe till pellets som sedan användes som boskapsfoder. Den engelska termen för detta foder är dark grains och processen finns i högsta grad kvar men koncentrerad till ett fåtal stora anläggningar.

Balmenach

Detta är det sista destilleriet i Speyside man stöter på när man åker västerut. Någon officiell buteljering från ägarna, Inver House, finns inte. Enligt företagets Master Blender är whiskyn från destilleriet alldeles för viktig i deras blend Hankey Bannister för att man ska vilja lansera även en single malt. Det går däremot att hitta Balmenach från oberoende buteljerare. De senaste tre åren har ett spännande sidospår utvecklats på destilleriet i och med att man även producerar en gin med namnet Caorunn.

Balvenie

Tillhör familjeägda William Grant & Sons och ligger på samma mark som två av företagets övriga destillerier (Glenfiddich och Kininvie). Inte minst tack vare mångårige Master Blendern David Stewart, har Balvenie single malt fått ett mycket gott rykte. Detta återspeglas även i försäljningsstatistiken där Balvenie just nu innehar nionde platsen i världen. Destilleriet är ett av få som fortfarande mältar en del av kornet på plats och dessutom har de ett eget tunnbinderi. Förutom lagring på bourbon- och sherryfat, har Balvenie de senaste åren lanserats i en rad buteljeringar som lagrats på såväl port- som romfat.

BenRiach

Köptes av Billy Walker med familj 2004 och har under de nya ägarna visat sig vara extremt produktivt och innovativt. Antalet nya buteljeringar är tvåsiffrigt varje år och sortimentet består av såväl kraftigt rökig whisky, spektakulära wood finishes, trippel destillerad single malt som mer traditionell whisky. Bestämde helt nyligen att åter börja använda de mältningsgolv som finns på plats men som varit stängda sedan 1999. Närmsta granne är Longmorn och tidigare kallades BenRiach för Longmorn 2. All whisky skeppas till företagets egen buteljerings-anläggning i Newbridge.

Benrinnes

Destilleriet har fått sitt namn efter det berg i Speyside vid vars fot det ligger och från samma berg får inte bara Benrinnes distillery sitt vatten utan även fyra andra destillerier i närheten. Liksom när det gäller många andra av sina destillerier, har inte Diageo brytt sig om att lansera olika buteljeringar från Benrinnes utan bara en 15-åring finns. Det mesta av produktionen går till Johnnie Walker, J&B och Crawford´s 3 Star. Till för något år sedan praktiserades en mycket ovanlig form av partiell trippel destillering vid Benrinnes men man har nu övergått till vanlig dubbeldestillering.

Benromach

Speysides minsta destilleri med en kapacitet på bara 500,000 liter per år. Ägarna, Gordon & MacPhail, har dock bestämt sig för att inte ens producera de volymerna. Senaste året destillerade man bara 130,000 liter. Bara två man behövs för att sköta Benromach men en mängd intressanta buteljeringar har släppts de senaste åren; Organic (som är en ekologisk whisky), Peatsmoke (kraftigt rökig) och Origins (olika versioner gjorda på varsin kornvariant). Dessutom har man lanserat flera riktigt gamla single malts, den äldsta 55 år gammal.

Braeval

Ett av de mest ensligt belägna destillerierna i Skottland och inte helt lätt att hitta. Inga skyltar leder till Braeval som ligger mitt i Braes of Glenlivet med Glenlivet och Tamnavulin som närmsta destillerigrannar. Det byggdes så sent som 1973 för att producera malt whisky för de olika blends som ägarna, Chivas Brothers, säljer och destilleriet har samma uppgift idag. Ingen officiell buteljering finns utan man får förlita sig på oberoende buteljerare. Var stängt under sex år men öppnades igen 2008 i takt med att efterfrågan på Chivas Regal ökade.

Cardhu

Ett stenkast från Macallan, mitt i hjärtat av Speyside ligger detta destilleri som ofta förknippas med Johnnie Walker eftersom en stor del av produktionen ingår i världens största blended whisky. Men som single malt är den också populär, inte minst i Spanien där den är nummer ett. Idag intar den plats sju på listan över mest sålda single malts i världen men för bara några år sedan var den faktiskt fyra efter Glenfiddich, Glenlivet och Glen Grant. För att möta den stora efterfrågan var Cardhu under ett par år i början av 2000-talet en blended malt, d v s utblandad med single malt från andra destillerier men eftersom övriga i branschen ansåg att det bröt mot reglerna, tvingades Diageo återgå till Cardhu single malt.

Cragganmore

En av Diageos sex ursprungliga Classic Malts men kanske den minst kända. Ligger inbäddat i en liten sänka längs med Spey River och har ett nyligen renoverat besökscenter. Cragganmore var ett av de första destillerierna som drog nytta av järnvägen för sina transporter. Strathspey Railway (numera nedlagd) byggdes 1863 och när Cragganmore byggdes sex år senare drog man ett privat sidospår till destilleriet. Cragganmore single malt är en viktig ingrediens i Old Parr och White Horse blended whiskies. De två vanligaste standard-buteljeringarna är en 12-åring och Distillers Edition som fått en extra finish på portvinsfat.

Craigellachie

Ligger i byn med samma namn och är ett destilleri som inte har gjort sig något stort namn som single malt. Betydligt mer välkända grannar i denna destilleritäta del av Skottland är Macallan i väster, Glenfiddich i söder och Glen Grant i norr. Ägare är Dewars som använder det mesta av produktionen till sina olika varianter av Dewars blended whisky. Närheten till Spey River ställer krav på produktionen och nyligen tvingades man bygga ett nytt kyltorn för att processvattnet som släpps ut i floden inte skulle vara för varmt och därigenom påverka det berömda fisket.

Dailuaine

De flesta destillerier sätter sin speciella karaktär på den single malt som de producerar, beroende på den utrustning man har, jäsningstider etc. Dailuaine är ett spännande undantag som fram till 2006 tillverkade en tung sprit med lätt svavelkaraktär. Efter det producerades en whisky med gröna, gräsiga toner under fyra år och de senaste två åren har man skiftat stil igen till en mer nötig karaktär. Sådana tvära kast hade kunnat vara ödesdigert för en whisky som skulle säljas som single malt men Diageo använder den i sina olika blends och där behövs en mängd olika smaker. Intill destilleriet ligger en anläggning som tar hand om och renar processvatten och biprodukter från ett antal destillerier i närheten.

Dufftown

Bland Diageos 28 skotska destillerier finns åtskilliga som de flesta konsumenter sällan eller aldrig kommer i kontakt med. Dufftown (beläget i staden med samma namn) är ett av dem men samtidigt Diageos tredje största destilleri. Nästan hela produktionen går till blended whisky (framförallt Bells) men 2006 lanserade man en single malt version med namnet Singleton of Dufftown. Den var först reserverad för duty free marknaden men är sedan 2010 mer spridd. Antalet pannor har utökats efterhand och idag finns där åtta i det lilla pannrummet med knappt om utrymme att gå emellan dem.

Glen Elgin

Ett av Diageos mindre destillerier beläget i den lilla byn Fogwatt på vägen mellan Rothes och Elgin. Glen Elgin tillhör de ganska få destillerier nuförtiden som kondenserar spritångorna från destillationen med hjälp av så kallade worm tubs. I Glen Elgins fall är det sex jättelika, vattenfyllda trätunnor utanför destilleribyggnaden där ångorna kondenseras i långa kopparspiraler. Detta brukar resultera i en kraftfull whisky men Glen Elgin är ganska lätt och fruktig. Inte helt lätt att hitta buteljeringar av Glen Elgin single malt men förutom en 12-åring har Diageo de senaste åren släppt några specialversioner också.

Glen Grant

Glen Grant single malt har under mängder av år hört till de fem mest sålda i världen men aldrig riktigt nått samma renommé som t ex Glenlivet, Glenfiddich och Macallan. Anledningen har förmodligen varit att whiskyn oftast sålts ung, framförallt i Italien där Glen Grant har varit nummer ett i decennier. En vändpunkt kom 2006 när italienska Campari Group köpte destilleriet. Åtskilliga äldre specialbuteljeringar har lanserats sedan dess och Glen Grant nämns med allt större respekt i whiskykretsar. Destilleriet är också känt för sina stora parkanläggningar (The Major´s Garden) som är tillgängliga för allmänheten.

Glen Keith - Glen Keyth

Beläget i Keith, är detta ett destilleri som lades i malpåse år 2000. Sedan dess har det använts som tekniskt center och laboratorium av ägarna Chivas Brothers och det används även för att fylla sprit som pumpas från det närbelägna Strathisla distillery på fat. Rykten har florerat sedan sommaren 2011 att Glen Keith ska öppnas igen som destilleri någon gång under 2012/2013. Det har funnits en officiell 10-åring men den är svår att få tag på. Bättre då att leta bland oberoende buteljerare som regelbundet lanserar nya versioner.

Glen Moray

Ägdes i många år av samma företag som driver Glenmorangie och Ardbeg och var ständigt i skuggan av dessa båda. Nya, franska ägare kom in i bilden 2008 och såväl sortiment som försäljning har ökat ordentligt sedan dess. Destilleriet ligger precis i utkanten av Elgin och är perfekt för ett besök om man övernattar i staden. Sortimentet består av Classic (mellan 3 och 7 år), 12 år och 16 år. Dessutom har en del specialare släppts på senare tid i form av en 10-åring som mognat på Chardonnayfat, ett antal wood finishes och under 2012 kommer den första Glen Moray 40 år att släppas.

Glen Spey

Om Dufftown är the whisky capital of Speyside med sina sex destillerier så kommer Rothes definitivt tvåa med fyra. De två mest kända är Glen Grant och Glenrothes medan Speyburn och, framförallt, Glen Spey sällan nämns. Glen Spey är kanske lättast att missa där det ligger en bit in på en liten tvärgata mitt i byn utan några skyltar som visar vägen. Ägarna använder det lilla (bara 1,4 miljoner liter per år) destilleriet nästan uteslutande för att producera single malt som går in i deras näststörsta blend, J&B. Den enda tillgängliga officiella buteljeringen är en 12-åring som inte alltid är så lätt att få tag på.

Glenallachie

Strax utanför Aberlour, i skuggan av det mäktiga Benrinnes, ligger detta ganska okända destilleri. Chivas Brothers marknadsför bara en officiell buteljering och det är 16-årig cask strength som bara säljs på Chivas egna destillerier. Största delen av produktionen används istället som en av de viktigaste ingredienserna i Clan Campbell, en blend som placerar sig strax under topp tio på försäljningslistan men som är mycket populär i Frankrike. Arkitekten bakom Glenallachie var William Delmé-Evans som även konstruerade Tullibardine och Isle of Jura. Allt flöde av råvaror (vatten och korn) på Glenallachie sköts av gravitationen och inga pumpar behövs under produktionen.

Glenburgie

I mitten av 2000-talet bestämde sig dåvarande ägarna av Glenburgie, Allied Domecq, att modernisera destilleriet. Förändringen blev ganska drastisk eftersom man bestämde sig för att riva allt av det gamla och istället bygga ett helt nytt och toppmodernt destilleri. Man hade bara kommit en bit på väg innan Allied köptes av Chivas Brothers som dock fortsatte med byggandet. Idag utgör whiskyn från Glenburgie tillsammans med Miltonduff ryggraden i världens näst mest sålda blended Scotch, Ballantines. Under 2010, då märket för övrigt firade 100-årsjubileum såldes 75 miljoner flaskor världen över. Den enda officiella buteljeringen av Glenburgie är en 15-årig cask strength som är svår att hitta. Håll istället utkik efter Glenburgie 10 år från Gordon & MacPhail.

Glendronach

Destilleriet var det sista i Skottland som övergav direkt uppvärmning av pannorna genom koleldning. Detta skedde 2005 och sedan dess har man installerat värmeelement inuti pannorna som värms genom gas. I många år var Glendronach en av de viktigaste sorterna i Teachers blended whisky men samtidigt lyckades man bygga upp Glendronach som ett varumärke i sig. Destilleriet togs över 2008 av det familjeföretag som några år tidigare köpte även BenRiach. Glendronachs berömmelse bygger nästan uteslutande på lagring på sherryfat. Tio till femton nya buteljeringar släpps varje år men grundsortimentet består av 8, 12, 15, 18
och 21 år.

Glendullan

Har en god chans att vinna om man skulle göra en omröstning om Skottlands fulaste destilleri. Byggdes så sent som 1972 och ersatte då ett tidigare destilleri från 1800-talet. Detta ligger kvar på platsen men används av Diageos ingenjörsteam. I likhet med Dufftown och Glen Ord, har Glendullan fått nytt liv som single malt de senaste åren genom lanseringen av Singleton of Glendullan - ett märke framförallt avsett för den amerikanska marknaden. Förutom som single malt är Glendullan en viktig del av Old Parr, en blended Scotch som är populär i Japan och Sydamerika. Glendullan är ett av Dufftowns sex producerande destillerier och ligger vackert vid floden Fiddich.

Glenfarclas

Ett av få familjeägda destillerier i Skottland vars whisky ofta kommer högt på listor över folks favoriter. Glenfarclas är idag ett av tre destillerier som fortfarande värmer sina pannor genom direkt upphettning, d v s utan värmeelement inuti pannorna. Man gick tillfälligt över till indirekt uppvärmning för 30 år sedan men karaktären på whiskyn förändrades och man återgick till den traditionella metoden. Glenfarclas har ett stort sortiment med 7 versioner mellan 10 och 40 år. Dessutom finns en buteljering utan ålderangivelse med namnet Heritage. På senare år har destilleriet gjort sig kända för sina Family Casks som är single casks från varje år mellan 1952 och 1994.

Glenfiddich

Världens mest sålda single malt och har i modern tid alltid varit etta! Under 2010 såldes nästan 12 miljoner flaskor. Kapaciteten är enorm (12 miljoner liter sprit per år) och det behövs eftersom Glenfiddich också är en viktig del av Grants blended whisky. Destilleriet är ett av Skottlands mest besökta och en rundvandring här är imponerande där man kan se inte mindre än 28 pannor fördelade på två rum. På platsen finns också 45 stora lagerhus som man delar med två andra destillerier i gruppen, Balvenie och Kininvie. Sortimentet är stort med 9 versioner från 12 till 50 år. Dessutom lanseras en ny Vintage Reserve varje år plus special-butljeringar för duty free i den nya serien Age of Discovery.

Glenglassaugh

Efter att ha varit stängt i 22 år fick destilleriet överraskande nog nytt liv 2008 när Scaent Group köpte det av Edrington. Det viktigaste i början var att bygga upp ett lager eftersom bara 400 tunnor whisky ingick i köpet. De första buteljeringarna var i åldern 21 till 40 år och ganska dyra. Snart började man också sälja newmake d v s sprit som precis kommit från pannorna eller ibland fått några månaders lagring. Under 2011 introducerades The Chosen Few, en serie där anställda väljer från lagret av äldre whiskies. I december 2011, slutligen, kunde Glenglassaugh presentera sin första whisky (en 3-åring) producerad under de nya ägarna.

Glenlivet

När begreppet single malt började låta tala om sig på allvar på 1970-talet, ansågs Glenlivet av många som den "finaste" maltwhiskyn. Sedan dess har naturligtvis konkurrensen ökat mångfalt men Glenlivet har fortfarande en hög status. På senare år har ägarna bestämt sig för att utmana Glenfiddich om platsen som världens mest sålda maltwhisky och därför gjorde man rejäla utbyggnader av destilleriet 2010/2011 och producerar idag över 10 miljoner liter per år. Läget är superbt mitt i dalen med samma namn som destilleriet och utsikten från det nya pannrummet hör till Skottlands vackraste. Destilleriets bassortiment går från 12 år till 25 år men intressant är också att prova specialversionen Nadurra, 16 år gammal, som man hittar på duty free.

Glenlossie

Ett tämligen okänt destilleri som ligger på samma mark som det nyare systerdestilleriet Mannochmore, några mil söder om Elgin i Speyside. Förutom destillerierna ligger här också en så kallad dark grains plant som förvandlar gröpe och drav, restprodukter från whiskyproduktionen, till djurfoder. Inom ett par år kommer här också att finnas en bioenergianläggning som omvandlar en del av restprodukterna till energi. På området finns även stora lagerhus dit Diageo fraktar whisky från många andra av sina destillerier för mognad. Karaktären på Glenlossie single malt är torr och gräsig och den enda officiella buteljeringen som går att få tag på är en 12-åring.

Glenrothes

Intar en särställning i den skotska whiskyvärlden på så sätt att destilleriet ägs av Edrington medan varumärket ägs av Berry Brothers (som inte har något eget destilleri). En del av whiskyn går till single malt men Edrington använder det mesta i sina blends Famous Grouse och Cutty Sark. Glenrothes stora framgångar bygger till en del på att man tidigt bestämde sig för att lansera vintages istället för att ange ålder på flaskorna. Dessutom finns ett antal versioner utan vare sig ålder eller årtal på etiketten, t ex Select Reserve och Alba Reserve. För ovanlighetens skull är tio av destilleriets jäskar gjorda av stål medan övriga åtta är av trä men man blandar alltid de två versionerna innan destillationen.

Glentauchers

De två viktigaste destillerierna som brukar nämnas när det gäller Ballantines blended scotch är Glenburgie och Miltonduff. Glentauchers är det tredje och faktum är att hela produktionen går in i denna blend. Ägarna, Chivas Brothers, har aldrig brytt sig om att släppa någon officiell buteljering. Detta tämligen stora destilleri är lätt att se där det ligger precis vid väg A95 om man kör mellan Keith och Craigellachie. Tyvärr tar de inte emot besökare. Det man ser är egentligen baksidan eftersom destilleriet byggdes vid järnvägen som löpte på andra sidan byggnaderna.

Macallan

Under lång tid refererade man till Macallan single malt när man ville presentera den "finaste" whiskyn från Skottland. Sedan dess har konkurrensen blivit otroligt mycket större men Macallan försvarar fortfarande sin plats som producent av några av Skottlands bättre whiskies. Efterfrågan är stor och destilleriet ökade nyligen kapaciteten till nästan nio miljoner liter per år. Macallans grundsortiment består av två linjer - Sherry Oak och Fine Oak (som är en blandning av både sherry- och bourbonlagrad whisky). Dessutom har åtskilliga exklusiva butelj-eringar lanserats där den mest spektakulära är Cire Perdue. 2010 såldes den enda existerande decantern för 460,000 dollar - ett nytt världsrekord!

Mannochmore

Destilleriet har aldrig varit speciellt känt för sin whisky utom i ett fall och då av ganska tveksamma orsaker. 1996 lanserade Diageo en whisky med namnet Loch Dhu som var nästan svart. Det sades aldrig rakt ut av ägarna men anledningen till den mörka färgen var ett överflöd av karamellfärg. Whiskyn, som hade destillerats på Mannochmore, blev aldrig en succé och drogs in 2000. Mannochmore ligger på samma område som det betydligt äldre Glenlossie och tidigare var respektive destilleri i drift 6 månader i taget med samma manskap. Nuförtiden har varje anläggning sitt team och produktionen drivs för fullt under hela året.

Miltonduff

Med sina dryga 5 miljoner liter per år, är Miltonduff det näststörsta destilleriet i Chivasgruppen efter Glenlivet. Stora investeringar har lagts ner på Miltonduff under senare år för att man bättre ska kunna utnyttja den energi som behövs och det är idag ett av de mest effektiva i branschen. Tillsammans med Glenburgie, anses whiskyn från Miltonduff vara den viktigaste för Ballantines karaktär. Från 1964 till 1981 fanns här även ett par så kallade Lomondpannor och den speciella whiskyn från dessa fick namnet Mosstowie och går fortfarande att få tag på med lite tur.

Mortlach

Anses av många som den kraftigaste av alla single malts från Speyside. En av anledningarna kan vara en mycket speciell användning av de sex pannorna där en del av whiskyn destilleras både tre och fyra gånger. Totalt sett brukar man säga att Mortlachs whisky destilleras 2,8 gånger. Dessutom kyls spritångorna i worm tubs som ofta ger en mer robust whisky. Destilleriet ligger mitt i Dufftown på en sluttning som vetter ner mot River Dullan. Den största delen av produktionen är ämnad för Johnnie Walker Black Label. Det finns bara en officiell buteljering och eftersom Mortlach är en single malt som behöver tid för att mogna, tappas den inte på flaska förrän efter 16 år.

Speyburn

Inver House äger fem destillerier och Speyburn single malt är storsäljaren även om den inte är speciellt känd i Europa. I USA däremot är den populär och låg för ett antal år sedan så högt som på sjätte plats på de amerikanska försäljningslistorna. Om man kör in i staden Rothes norrifrån är Speyburn det första destilleriet man ser nere till vänster i en dalgång. När allt fler destillerier började överge golvmältning var Speyburn först med en ny metod, så kallad drum malting. Idag köper man dock sin malt från centrala mälterier. Den officiella standard-buteljeringen är en 10-åring som för ett par år sedan kompletterades med Bradan Orach utan åldersangivelse.

Speyside

Ett litet typiskt gårdsdestilleri skapat av en av den sista av "whiskybaronerna" - George Christie. Från de första spadtagen tog det hela 28 år innan destilleriet stod klart 1990. Ägare idag är Speyside Distillers som har sitt huvudkontor och övriga verksamhet (blending och buteljering) i Rutherglen nära Glasgow. Speyside distillery producerar inte mer än ca en halv miljon liter per år men ligger mycket naturskönt en liten bit utanför Kingussie i södra Speyside. Under tre veckor per år destilleras även en mycket rökig whisky som ännu inte lanserats. Tre olika single malts produceras; Speyside (10 och 15 år), Drumguish (storsäljare i Sverige) och den mycket mörka Cu Dubh.

Strathisla

Ett mycket vackert destilleri och kanske det mest fotograferade i Skottland. Ligger mitt i staden Keith och har även ett välbesökt besökscenter. Destilleriet är ansiktet utåt för en av världens största blends - Chivas Regal - där single malt från Strathisla spelar en viktig roll. Chivas Regal är den femte mest säljande skotska whiskyn i världen med ett speciellt strakt fäste i Kina där den är etta. Som single malt är Strathisla betydligt mindre känd och det finns för närvarande bara en 12-åring och en 16-årig cask strength. Den sistnämnda kan bara köpas på Chivas Brothers destillerier.

Strathmill

I samma stad (Keith) som Strathisla ligger det betydligt mer anonyma Strathmill distillery. Tillsammans med ett fåtal andra destillerier använder sig Strathmill av det som kallas "purifier" på spritpannorna som tvingar ner alkoholångorna i pannan igen för att åter destilleras. Detta ger en lättare och fruktigare whisky. Ägarna, Diageo, använder destilleriet för att producera single malt som sedan nästan uteslutande används i J&B blended Scotch. Detta är världens tredje mest sålda skotska whisky (nästan 60 miljoner flaskor 2010) och har sin största marknad i Spanien. Den enda officiella buteljeringen av Strathmill är en 12-åring.

Tamdhu

Fram till hösten 2009 var detta ett aktivt destilleri beläget nära Knockando och Cardhu i Speyside. Då kom det överraskande beskedet från ägarna Edrington att det skulle läggas i malpåse. Efter ett tag bjöds det ut till försäljning och sommaren 2011 tog Ian Macleod Distillers (Glengoynes ägare) över. Tanken är att öppna upp destilleriet igen under 2012. I anslutning till destilleriet finns också en mältningsanläggning som dock kommer att förbli stängd. De tidiga ägarna lanserade en single malt utan åldersangivelse samt ytterligare en 18-åring och en 25-åring. Enligt besked från de nya ägarna kan vi framöver förvänta oss betydligt fler versioner.

Tamnavulin

En single malt som är svår att hitta trots att det produceras 4 miljoner liter
per år. Ägarna, Whyte & Mackay, använder nästan 100% till sina många olika blended whiskies. Under 12 år var destilleriet helt stängt för att öppna igen 2007 när Whyte & Mackay köptes av indiska United Spirits. Destilleriet i sig är inte speciellt vackert men ligger mycket naturskönt i the Highlands med Glenlivet, Tomintoul och Braeval som närmsta destillerigrannar. Den enda officiella buteljeringen är en 12-åring men ibland har också äldre, begränsade utgåvor lanserats.

Tomintoul

Ett av två destillerier som ägs Angus Dundee Distillers vars huvudsakliga affärsidé är att blanda whisky på beställning från olika kunder, inte minst i
Fjärran Östern. Destilleriet hör knappast till de vackraste i Skottland men det omgivande landskapet är imponerande. På samma område som destilleriet byggdes 2003 ett blending center med 10 stora blandningsfat (de största på 100,000 liter). Trots att det mesta av produktionen går till blended whisky har ägarna de senaste åren satsat på ett allt större sortiment av single malts; 10, 14, 16 och 21 år plus ett antal wood finishes. Ett sidospår i produktionen är de båda rökiga versionerna Ballantruan och Peaty Tang.

Tormore

Kanske det ovanligaste destilleriet i Skottland utseendemässigt med bland annat fantastiska koppartak. Ritades av arkitekten Sir Albert Richardson och kostade 10 miljoner pund att bygga i dagens penningvärde. Destilleriet, som tyvärr inte har något besökscenter, ligger precis vid väg A95 cirka två mil sydväst om Aberlour. Samtliga åtta pannor är utrustade med så kallade purifiers för att åstadkomma en lättare och fruktigare whisky. Tormore single malt har aldrig stått speciellt högt i kurs och den enda officiella buteljeringen är en 12-åring. Resten av produktionen går till Chivas Brothers olika blends.